Han har haft fingret med i fler märken och företag i Västsverige än vad man kan räkna. Men när han var chef på JC på 1990-talet fick han en diagnos som förändrade livet radikalt: njurarna slutade fungera och han fick börja gå på dialys. I fjol fick Paul Frankenius en ny njure av sin son – och mår nu bättre än på väldigt länge.

‍

Huset ligger med en vacker utsikt över Viaredssjön, ett par stenkast från infarten i Borås från riksväg 40. Det är ett svart trähus, en ”cabin”, fast ett kontor och inte ett fritidshus. Här spinns många av de trådar som väver samman näringslivet i Boråsregionen: huvudkontoret för Frankenius Equity. Bolaget äger eller har varit delägare i några av de mest kända märkena i Boråsregionen: Ellos, Gina Tricot, 8848 Altitude – och Göteborgsmärket Kappahl.

‍

I fjol hade moderbolaget ett eget kapital på nära 1,4 miljarder kronor.

‍

De ljusa väggarna i entréplan är fulla av konst och fotografier – förlagor och skisser till den konst som gjort Borås känd som skulpturstad. Paul Frankenius är en av de viktiga mecenaterna bakom skulpturerna som smyckar den gamla textilstadens gator. Blandat med de kända konstverken finns fotografier på stora logistikbyggnader i bland annat Göteborg, Borås och Landvetter – ett av benen i den affärsrörelse som utgör Frankenius bolagssfär: företaget Bockasjö, som han äger ihop med affärsmannen Joakim Hedin.

‍

Paul Frankenius hälsar och leder vägen upp till övervåningen, där det också är knökat med konst på väggarna.

‍

Det framgår rätt snart att han inte är intresserad av att lägga fokus på sig själv.

‍

– Vi, säger han upprepat om det bolag som han äger.

‍

– Ja, vi, kollektivet, gänget som jobbar här. Men jag äger ju bolaget.

‍

Brinner för kooperation som organisationsform

Han uppehåller sig också länge kring det fantastiska med kooperationer och beskriver gamla KF med varma ordalag.

‍

– Jag är lite kooperationsromantiker. Jag tror på initiativ kopplat till hållbarhet, miljö, ekologisk mat, ekozoner och bakluckeförsäljningar som innebär en möjlighet till en ny gryende typ av kooperationer. Jag tror vi kommer att få se mycket mer av att folk slår sig samman, i till exempel bostadskooperativ.

‍

– Jag tycker det är underbart.

‍

De här idéerna är inte direkt det första man förknippar med en person som driver ett investmentbolag?

– Jag vurmar definitivt för det, sedan kan man göra olika saker i livet. Företag som bara är till för att tjäna pengar, det är ju banalt meningslöst – man måste ju ha ett högre syfte som gör någon mer nytta, tycker jag.

‍

Tittar man i hans bakgrund kan man få en förklaring till detta intresse. Förutom att han gjort investeringar med KF:s – Kooperativa Förbundets – investeringsbolag i bland annat Kappahl så startade han sin bana på ett för Boråsregionen och Västsverige mycket viktigt bolag som drevs som en producentkooperation: kedjan JC.

‍

– Det var en frivillig fackkedja, där handlarna ägde företaget. Jag anställdes på 80-talet som den förste traineen, eller aspirant som det hette då.

‍

Många framgångsrika entreprenörer

Den som anställde honom, Jörgen Appelqvist, kom sedan att grunda klädmärket Gina Tricot. Paul Frankenius blev så småningom en av de högsta cheferna på JC. Medarbetare därifrån grundade till exempel 8848 Altitude, Morris Stockholm, Nudie Jeans, Weekday och Cheap Monday.

‍

– Maria Erixon på Nudie var på JC – hon var hos oss i nio år, säger Paul Frankenius.

‍

– Adam, Örjan och Lasse jobbade också för oss på JC. Sedan öppnade de Weekend, en butik på helgerna. Jag sa: ”Självklart ska ni driva detta.” Och sedan blev det också Weekday.

‍

Generositeten mot medarbetarnas egna privata projekt är en av förklaringarna till de många nya märkena, tror Paul Frankenius själv.

‍

– Jag tror också de flesta företag anställer personligheter man känner igen från tidigare sammanhang. Det blir lite likriktat. Jag tror på gruppdynamiken mellan många olika människor.

‍

– Adam gick ut högstadiet med 1,2 i snitt och var lite ostrukturerad – men han hade fantastiska tankar, säger Frankenius och syftar på Weekday och Cheap Monday-grundaren Adam Friberg.

‍

Innovationer och många nya investeringar

Paul Frankenius var den som tillsammans med sin tvillingbror Pär kom på Brothers-konceptet, som blev en egen kedja. Det var också han som kom på och drev idén om att börja sy upp jeans i butikerna.

‍

– Jörgen Appelqvist hade skapat jeansmärket Crocker, vi hade problem med längden med de vidare jeansen. Jag tänkte att man kunde sy rätt längd redan i Italien, men det var för krångligt. Men på JC:s kontor i Borås fanns det en symaskinsgrossist i samma hus, så vi köpte in symaskiner och började placera ut i butikerna. Det blev en väldigt bra service.

‍

Själv lämnade Paul Frankenius sedan – som delägare – JC och började investera i många andra bolag. Ett spår är fastigheter kopplat till logistik för e-handel, en bransch som är stor i Borås. Ett annat är fortsatta investeringar i modemärken. Paul Frankenius gick tillsammans med riskkapitalbolaget Nordic Capital in i Kappahl, lyfte bolaget och tog det till börsen på 00-talet. Han gick också in i Boråsklassikern Ellos när de omvandlades från postorder till e-handel. Med samma riskkapitalbolag gick han in i Gina Tricot på 2010-talet, och numera är han majoritetsägare i bolaget.

‍

Du talar om hållbarhet, men samtidigt har ju ett bolag som Gina Tricot förknippats med snabba modecykler och ”slit och släng”?

– Ja, så var det. Det har sedan gradvis förändrats med nya ledningar och nya ägare. Det har vridits om till att utnyttja det positiva i det och samtidigt lägga till sådant som konsumenter idag värderar.

‍

– Modeindustrin har varit utsatt för granskning länge. Det började med kemikalier och sedan vidare kring andra saker. Och därmed har industrin varit lite före i de här frågorna– först med lite för mycket ”greenwashing” före andra branscher. Men nu med konkreta initiativ, som till exempel mycket organic cotton – ekologisk bomull – och till exempel forskning kring att ersätta bomull med gran, alltså använda träfibrer i plagg.

‍

Satsar mycket på medicinteknik

– Att jag kom in på det här området har att göra med att jag är njurtransplanterad tre gånger. Och jag hade en kompanjon från Kappahl, Christian W Jansson, som hade erfarenhet av branschen och som jag började investera i medicinteknik tillsammans med.

‍

– Triomed skapar en ny typ av dialys som använder mindre vätskor. För oss är det oerhört viktigt att produkten kommer till nytta för patienterna. Jag har själv lidit alla helvetes kval av att ha för dålig dialys. Att hjälpa människor i dialyssituationer att må bättre är överordnat allt annat.

‍

Eget lidande bakom engagemanget

Just händelsen med njurarna har både präglat hans yrkes- som privatliv.

‍

– Jag gjorde dialys fyra gånger om dagen kl 8, 13, 18.30 och 23.30 med en halvtimmes behandling. Det här gjorde att jag blev väldigt strukturerad.

‍

Även i yrkeslivet?

– Ja, jag fick ju strikta hålltider.

‍

– Jag insåg att jag inte var mer värd än min senaste handling på jobbet. Och jag började fundera på: Hur ska jag kunna leva utan att behöva prestera på jobbet varje dag? Det var då jag började bygga ett ägande i fastigheter.

‍

Efter många turer har han nu fått en ny njure – den tredje – av sin son Adam. Något som gjort att han mår bättre än på flera decennier.

‍

– Adam gav mig en njure för ett år sedan – jag mår fantastiskt. Jag hade som mål att bli 60 och jag är nu 64.

‍

Han förklarar att det var en väldigt speciell känsla att ta emot en njure av sitt eget barn.

‍

– Han drev den frågan själv utan min vetskap. Wow, tänkte jag när jag fick reda på det, det var ju helt fantastiskt. Chansen att det lyckas är också stor när det är en nära anhörig som donerar. Samtidigt visste jag att ingen levande njurdonator har dött av att donera en njure till en annan person ända sedan detta inleddes på 60-talet.

‍

– Adam räddade sin pappas liv.

‍

Paul Frankenius är också engagerad i Njurstiftelsen, som grundats i hans namn som bidrar ekonomiskt till njursjuka och till forskning.